Fyfan vad jag är rolig.

Från ingenstans. Jag vet inte vad jag tänkte. Det var en lång konkarong med tusen olika tankar som ledde till denna kommentar. :D

Jag: "Mimmi.. Han har aspberger"

Mimmi: "Jaha.. Men vadfan har jag sökt för jobb då?"

Jag-dog.

Du och jag!

Finns ingenting jag längtar efter mer. Mitt hjärta slår lite fortare när jag tänker på att vi snart ska tillbaka.

There's no place like home. Det är vad man säger. Det är så jag känner.

Hur vackert är det inte liksom?

Väntar på bussen. Jag grät hela bussresan till flyget. Och jag bröt ihop när vi landade i Stockholm.

FAN VAD JAG LÄNGTAR!

Det var varmt, snygga killar, trevligt folk. Vattnet var helt underbart vackert. Och naturligtvis så träffade jag the love of my life. Den snyggaste killen i hela Puerto rico. Och den charmigaste. God damn!

Jag väntar än idag på att höra från mamma att vi ska åka tillbaka. Än har hon inte sagt det. Men snart så!

Kolla på bilderna och förstå varför man trivs så jävla bra.

Jag vet, jag är blek som en sate på sista bilden. Men jag älskar den ändå.

Detta är något jag aldrig kommer glömma!